Skolframgångar

Det är ett tag sen senaste inlägget, men oroa er inte, jag är fortfarande här! Den största orsaken till att jag inte hunnit skriva något är att de första proven var förra veckan. Här är systemet tre delprov samt en sluttent i varje kurs. Terminen är fyra månader lång, vilket innebär att vi har prov varje månad. Fördelen med systemet är att det inte blir så mycket att läsa till varje gång, men det räcker nog till ändå när allt är på spanska. Proven skall förstås också skrivas på spanska, men jag måste säga att det gick bättre än jag trott. Som tur får vi använda ordbok! Speciellt långa eller invecklade utläggningar blir det förstås inte, på grund av den låga nivån på språkkunskaperna och tidsbegränsningen. Vi skriver nämligen proven under lektionstid, dvs. vi har bara en och en halv timme på oss. Jag blev nog färdig i tid i alla prov, men jag brukar ofta vara bland de snabbaste ;).

Vi har redan hunnit få resultaten från proven och jag kan inte vara annat än nöjd. Två av lärarna tyckte att jag skrev mycket bra (eftersom ingen annan skryter för mig måste jag göra det själv ibland :)). Jag tror dock att de är lite snällare med oss utisar eftersom vi inte kan språket så bra. Dessutom är de betydligt generösare med poängen här än i Finland.

På allmänhetens begäran är jag tvungen att skriva lite om skolsystemet i allmänhet. Det blir säkert lika trist som det låter så det är tillåtet att hoppa över detta stycke :D. Tyvärr är jag inte så jätteinsatt ännu, men jag kan dela med mig av det lilla jag vet. I Mexiko är det inte lika vanligt att ta magistersexamen som i Finland, utan många nöjer sig med en kandidatexamen. Därför är studietiden också kortare än hos oss. En lustig detalj är att man räknar hur många terminer man studerat, inte år som vi gör. Det låter därför ganska hemskt att säga att jag är inne på min sjunde (!) termin. Får mig att känna mig ännu äldre… Mexikanska studerande är i genomsnitt yngre än oss eftersom de börjar studierna genast efter gymnasiet. På vårt campus finns förutom universitetsstuderande även gymnasieelever, så ibland känns det lite som att vara tillbaka i högstadiet.

I allmänhet är mexikanska studerande mycket flitigare än finska. Det beror delvis på att de betalar mycket (läs mamma och pappa betalar, och kan därför sätta lite press på sina ungar) för sin utbildning och delvis på att man är tvungen att göra saker hela tiden. En stor chock för en som kommer från slappa Finland är att närvaroplikten är så sträng. En kurs som går två gånger i veckan får man vara borta från endast fyra gånger. Dessutom får vi läxor här. Kan ni tänka er så jobbigt! Som tur är mina kurser inte så svåra, så hittills har jag överlevt.

En annan stor skillnad jämfört med Finland är att grupperna är mycket mindre. Här finns inga massföreläsningar med 200 deltagare, utan det rör sig kanske om 10-20 deltagare per kurs. I min historiakurs är vi endast fyra stycken! Fördelen är att det blir mera personlig undervisning, nackdelen att det märks väldigt snabbt om man sover ;). Sättet att lära ut skiljer sig inte så mycket från i Finland och det är helt okej att säga emot läraren om man är av annan åsikt.

Jag märker redan att det är mycket lättare att följa med på lektionerna nu än i början, men att göra anteckningar är fortfarande ganska jobbigt. Med tanke på tenterna är det bättre att anteckna på spanska, eftersom det är lättare att skriva tenten på spanska om man läst på spanska. Det tar dock minst dubbelt så länge som att skriva på svenska och det är mycket svårare att memorera hela meningar att skriva mer. Ofta blir det till att jag börjar på spanska men efter halva meningen har jag glömt hur det hette på spanska så jag fortsätter med svenska. Ibland smyger det in ord på andra språk också så det kan vara rätt kul att läsa till proven :).