På knappa två månader hinner rätt mycket hända, så jag får återkomma med mera detaljer i nästa inlägg (som förhoppningsvis inte låter vänta på sig två månader till!). Vi har rest en del, t.ex. besökte vi ”Latinamerikas största kulturfestival” El Cervantino i Guanajuato. Så hemskt kulturella var vi inte, men staden, som för övrigt finns på UNESCO:s världsarvslista sedan 1988, var mycket fin och värd den olidliga 12-timmars resan (normalt tar det inte så länge, men vi åkte med en ”organiserad” resa… För sista gången). Vi har också hunnit med några besök i huvudstaden, där det förstås finns hur mycket som helst att se. Tyvärr har vi också varit tvungna att stanna här i Cuernavaca flera helger, eftersom det tär på både plånbok och hälsa att resa (och allt emellanåt måste man göra lite skolarbete också). Vi har dock gott om tid att resa under vårt sex veckor långa jullov :). Jippii!
Eftersom det är så länge jag skrivit något tänkte jag kompensera med lite bilder. Jag skall därför berätta lite om huset där jag bor. Förstås är det på många sätt annorlunda än ett finländskt hus, främst vad gäller isoleringen, vilket jag fick prov på när det kom en riktig köldknäpp för någon vecka sedan. Under dagarna var det ungefär som det kan vara i juni i Finland (hehe… dvs. inte så hemskt kallt, men nog så att man behövde en långärmad. Och när man är van med +30 känns det förstås kallt när det går ner till +15). Under nätterna kan det dock bli riktigt kallt, mellan +5 och +10, och när man inte ens har ordentliga fönster och endast en filt och ett lakan att sova med känns det nog. Dessutom är husen gjorda av sten så när de en gång kyls ner är det kallt inomhus! Det finns inte något sätt att värma upp det igen, så enda lösningen är att sätta på sig alla sina kläder. Jag liknade en Michelin-gubbe när jag gick och sova :). Nu är vädret nästan tillbaka till det normala, som tur. Det är nog kallare än de första månaderna, men efter att ha fått väderleksrapporter från Finland så har jag nog ingen rätt att klaga. Det räcker nog till med värme åtminstone på dagarna.
Min gata. Spana noga in den fina beläggningen på gatan.
Vardagsrummet
Vårt hus är i två våningar, i nedre våningen bor det äldre paret som äger huset, och vi utisar bor uppe. Jag bor med två pojkar från Australien och två flickor från Canada. De åker dock hem redan i december, så jag är den enda som stannar. Efter att ha besökt andra hus har jag märkt att vårt är ett mycket bra hus och därför tror jag att jag skall bo kvar här även på våren. Vi har alla eget rum, förutom pojkarna som delar ett rum, och jag har t.o.m. eget badrum! Dessutom finns det ett vardagsrum och ett mycket välutrustat kök. Det finns t.o.m. en potatisstamp och en mixer! Tyvärr är det för det mesta inte så rent, eftersom alla inte är så renliga av sig som mig… Men jag lagar nog mat alltid nu som då. Och havregrynsgröt förstås. Det blir dock rätt ofta att äta ute, eftersom det är så billigt här.
Mitt rum är ingen lyx (lägg märke till den turkosa väggen), men jag trivs bra i det och det är tillräckligt stort. Det viktigaste är ju trots allt att ha en säng och att man kan stänga dörren om sig när man känner för det. Och en fläkt har jag också :). Den behövs dock inte lika ofta nu som i början.
Det här är mitt alldeles egna badrum. Jag tror att jag anmärkte lite på duschen i ett av de första inläggen, men jag har efter lite empirisk undersökning kommit fram till att jag är lyckligt lottad som har en så bra dusch. Trycket är förstås inget jämfört med någon dusch som jag någonsin använt i Finland, och dessutom kommer strålarna ganska glest, men det är trots allt den bästa jag stött på här i landet. En stor fördel är också att jag aldrig behövt duscha i kallt vatten.
Som sagt trivs jag mycket bra i mitt hus. Ägarna är trevliga och alltid när något går sönder (har hänt ett antal gånger, t.ex. gick låset på min dörr sönder så jag inte fick upp den, lampan och strömbrytaren har varit sönder i wc:n, och rören under lavoaren gick sönder så att allt vatten rann ut på golvet) har Papa Berna fixat det snabbt. Dessutom bor jag mycket nära skolan (men ändå lyckas jag med att komma för sent alltid nu som då… Jag tror att jag anpassat mig lite för bra till den mexikanska livsstilen).
Till sist en skylt som finns på min badrumsdörr. Den återspeglar mycket väl den mexikanska skylt- och förbudskulturen. Jag fick ett smakprov redan i flyget på vägen hit: på filten som delades ut stod det nämligen att den tillhör flygbolaget och att det är ett brott att föra den ut ur planet. Längs med motorvägarna finns ett otal olika skyltar, t.ex. att man inte skall köra för fort, att man skall använda säkerhetsbälte, osv. En gång såg jag t.o.m. en skylt som uppmanade till att följa skyltarna! Det lustiga är dock att trots överflödet av skyltar är det ingen som bryr sig om dem. Det är inte helt ovanligt att se en förbjudet-att-slänga-skräp-skylt med en stor skräphög under… När man besöker mitt badrum uppmanas man alltså att inte slänga papper i toaletten (vilket tog en tid att vänja sig med). Det är förstås bra att upplysa ovetande utlänningar om detta. Men vem skulle i sin vildaste fantasi komma på tanken att göra upp eld i badrummet?
