Taxco

Följande dag, på söndag, var det dags för en ny utflykt, denna gång till silverstaden Taxco. Tyvärr var vädret inte det bästa, det regnade och var kallt, men vi bestämde oss för att njuta av dagen ändå. Taxco är en av de bäst bevarade städerna från kolonialtiden, och är därför en mycket trevlig liten stad. Den ligger högt uppe i bergen och således är alla gator mer eller mindre uppåtlutande (eller neråtlutande, beroende på hur man ser på saken). Staden är känd för sina billiga silversmycken, så en mer eller mindre obligatorisk souvenir är därför ett smycke av något slag. Och visst var det billigt!

Stadens mittpunkt är den mycket vackra kyrkan. Den var dock finast från utsidan, eftersom den är gjord i churrigueresque-stil (vilket innebär att varje yta dekorerades på något sätt och insidan blev därför lite för överväldigande för min smak).

Den andra sevärdheten är Jesusstatyn som blickar ut över staden. Den är stor, men kan ändå inte riktigt jämföras med den i Rio de Janeiro. Utsikten är dock otrolig även en mulen dag.

Resten av dagen tillbringade vi i de otaliga små butikerna, där man också kan hitta annat än silver. Skörden för min del blev två armband och ett par örhängen + några andra småsaker. Dagen gick snabbt och plötsligt var det dags att åka hem. Damen vid busstationen bjöd dock på en mindre trevlig överraskning: den sista bussen tillbaka till Cuernavaca var full! Som tur var hon hjälpsam och vi fick plats på en buss som skulle till Mexico City. I normala fall åker den förbi Cuernavaca utan att stanna, men de gjorde ett undantag för oss och släppte av oss vid infarten till staden. Vi var dock tvungna att betala för en resa till Mexico City, dvs. dubbelt mera än en biljett till Cuernavaca, men vi kom i alla fall lyckligt fram och bussen var jättebekväm.

Xochicalco

En lördag för en och en halv vecka sedan hade vi en lite annorlunda föreläsning. Orsaken var att vår lärare i Historia de México kommer att åka till Grekland på en konferens och därför måste vi på något sätt ersätta de förlorade föreläsningarna. Vi släpade oss alltså till skolan på en lördag (hemska tanke), men som tur var det inte där vi skulle tillbringa dagen. Vi satte oss istället i lärarens stora paketbil, lyckligtvis utrustad med säten, och styrde kosan mot Xochicalco. Sammanlagt var vi sju flickor plus läraren, men endast tre av oss deltar i kursen. De fyra övriga var alltså helt frivilligt med (läraren sade att vi fick bjuda med vänner, eftersom bilen är så stor att det ryms åtminstone tio stycken. Visst var den stor, men den hade nog plats bara för åtta…)

Xochicalco är (enligt min allvetande guidebok) en av de mest sevärda arkeologiska platserna i Mexiko och definitivt den mest besökta i Morelos (delstaten som Cuernavaca befinner sig i). På sin tid, runt 700-900 e.Kr. (dvs. innan Kolumbus) var Xochicalco en viktig stad, men den dog ut innan spanjorerna kom. Därför upptäcktes den relativt sent, först någon gång i början av 1900-talet. Idag har man grävt fram och restaurerat ungefär en tredjedel av staden.

Det som man idag kan se är främst det ceremoniella centrumet, dvs. pyramider som fungerade som tempel, några vanliga hus finns förstås inte kvar. Till de viktigaste sevärdheterna hör en pyramid med en befjädrad orm. Ormen var en mycket viktig gud, Quetzalcóatl. Soliga dagar lär också observatoriet vara värt ett besök. Typiskt nog var det mulet (eller på sätt och vis var det ganska tur, annars hade det säkert varit olidligt hett), så vi blev inte så hemskt imponerade av det.

Hur som helst var Xochicalco värt ett besök, speciellt när man har en antropolog som guide. Det är dock mycket tröttsamt att besöka arkeologiska platser, så vi blev alla helt slut (förutom läraren förstås). Därför var det bara de två tappraste, jag och den japanska flickan, som orkade ta oss runt hela platsen ända ner till spelplanen. På denna plan spelade man ett sorts bollspel. Tyvärr känner man inte riktigt till reglerna, men det finns saker som tyder på att man förflyttade bollen med höften eller armbågen och att det lag som vann offrades till gudarna (lite omvänt synsätt kanske, men enligt deras tro var det en stor ära att bli offrad och för gudarna dög endast de bästa, dvs. de som vann).

Besök hos Farbror Doktorn

För två veckor sedan blev jag ordentligt förkyld. Lite konstigt kanske med tanke på att jag borde vara van med kallt. Alla utisar har dock varit förkylda i något skede så jag antar att det inte bara är mig det är fel på. Antagligen har det något att göra med klimatombytet och den ständiga luftkonditioneringen att göra. Hur som helst blev jag sjuk och fick hosta. Min strategi var att vänta ut förkylningen och jag tänkte att det nog går över förr eller senare. Jag lyckades dock inte övertyga Mama Feli och Papa Berna (de som äger huset vi bor i) om detta. De hörde naturligtvis att jag hostade (ni som har varit med om min hosta vet att det kan låta ganska hemskt) och tyckte att jag skulle besöka en läkare. Eftersom jag i allmänhet försöker undvika att gå till en läkare så mycket som möjligt försökte jag övertyga dem om att min hosta inte är så illa som den låter och att om jag inte är bättre nästa vecka går jag till en läkare. Trots mina protester bestämde de att Papa Berna skulle köra mig till en läkare. Vi begav oss så iväg till en privat läkare som hade sin mottagning ganska nära vårt hus.

När vi kom fram var mottagningen förstås stängd (fast den borde ha varit öppen enligt de öppethållningstider som fanns på väggen), vad annat kan man vänta sig här. Som tur hade grannen numret till doktorn (det var faktiskt en ”doctora”, dvs. en kvinnlig läkare) så Berna ringde och frågade när hon skulle komma tillbaka. Svaret var att hon skulle komma om ”tio minuter” så vi satte oss ner på trottoaren för att vänta. Eftersom tio minuter sällan betyder mindre än tjugo tänkte jag att kanske hon kommer inom 45 minuter, 30 om vi har tur. Redan efter 20 blev Berna otålig och tyckte att vi skulle ringa på nytt. Svaret var att hon skulle komma tillbaka snart. Vi väntade så ytterligare åtminstone 20 minuter och han tyckte igen att vi skulle ringa. Jag tyckte det var lite onödigt men lät honom ringa ändå. Läkaren sade att hon just startat och skulle vara framme riktigt strax. Efter att han ringt ännu en fjärde gång kom hon så slutligen rusande men då var Berna nästan arg på henne. Fast vi väntat en timme sittandes på trottoaren tyckte jag inte alls att det var så farligt som han verkade tycka.

Läkaren var rätt ung, kanske i 30-årsåldern. Mottagningen liknade inte alls en läkarmottagning, snarare en frissa. Man såg rakt in i vänterummet från gatan, eftersom det bara fanns ett galler (ungefär som i ett fängelse) ut mot gatan, ingen riktig vägg. Som tur fanns det dörr till läkarens rum och vi gick in dit.

Läkaren frågade vad jag hade för fel och så kollade hon snabbt i halsen och öronen och inom ca 2 minuter hade hon konstaterat att jag har ”faringitis aguda”, dvs. en inflammation i halsen. Jag tyckte förstås att det gick lite väl snabbt, men inte kunde jag riktigt säga emot heller. Hon ansåg att jag behöver antibiotika så hon gav mig en spruta (de verkar vara väldigt ivriga att använda antibiotika här, en vän fick antibiotika mot en ögoninflammation som visade sig att inte var någon inflammation). Dessutom gav hon mig tre olika mediciner som jag skall ta flera gånger per dag. Jag känner mig nästan som en pensionär. Dessutom måste två av dem tas med mat, eftersom de är så starka. Jag tror inte att min mage riktigt gillar dem, men de verkar ändå fungera eftersom jag är så gott som frisk nu.

Hela besöket tog dryga 10 minuter och för det betalade jag 20 euro, inklusive två av medicinerna. Den sista medicinen måste jag själv köpa från apoteket. Jag gick därför till apoteket med mitt recept på trettio tabletter. Tyvärr hade de bara burkar med 20, så jag frågade om det är möjligt att köpa två burkar. Det var inget problem, trots att receptet endast var för 30 tabletter, men apotekaren tyckte att medicinen var så dyr (knappt fem euro) att det är bättre att jag tar en burk och kommer efter en till om det inte har gått om efter den första burken. Eftersom jag fick behålla receptet och de inte skrev något på det kan jag gå och ta ut hur många burkar som helst om jag vill. Jag har dock inte riktigt någon orsak till att göra det så jag tror jag låter bli.

Som tur överlevde jag läkarbesöket, men jag har ingen lust att gå tillbaka om det inte är absolut nödvändigt. Det verkade nog vara en bra läkare (trots att hon enligt visitkortet studerat på Kuba), men jag gillade inte riktigt att hon gav antibiotika och så många olika mediciner. Förhoppningsvis lyckas jag hålla mig friskare framöver.

Skolframgångar

Det är ett tag sen senaste inlägget, men oroa er inte, jag är fortfarande här! Den största orsaken till att jag inte hunnit skriva något är att de första proven var förra veckan. Här är systemet tre delprov samt en sluttent i varje kurs. Terminen är fyra månader lång, vilket innebär att vi har prov varje månad. Fördelen med systemet är att det inte blir så mycket att läsa till varje gång, men det räcker nog till ändå när allt är på spanska. Proven skall förstås också skrivas på spanska, men jag måste säga att det gick bättre än jag trott. Som tur får vi använda ordbok! Speciellt långa eller invecklade utläggningar blir det förstås inte, på grund av den låga nivån på språkkunskaperna och tidsbegränsningen. Vi skriver nämligen proven under lektionstid, dvs. vi har bara en och en halv timme på oss. Jag blev nog färdig i tid i alla prov, men jag brukar ofta vara bland de snabbaste ;).

Vi har redan hunnit få resultaten från proven och jag kan inte vara annat än nöjd. Två av lärarna tyckte att jag skrev mycket bra (eftersom ingen annan skryter för mig måste jag göra det själv ibland :)). Jag tror dock att de är lite snällare med oss utisar eftersom vi inte kan språket så bra. Dessutom är de betydligt generösare med poängen här än i Finland.

På allmänhetens begäran är jag tvungen att skriva lite om skolsystemet i allmänhet. Det blir säkert lika trist som det låter så det är tillåtet att hoppa över detta stycke :D. Tyvärr är jag inte så jätteinsatt ännu, men jag kan dela med mig av det lilla jag vet. I Mexiko är det inte lika vanligt att ta magistersexamen som i Finland, utan många nöjer sig med en kandidatexamen. Därför är studietiden också kortare än hos oss. En lustig detalj är att man räknar hur många terminer man studerat, inte år som vi gör. Det låter därför ganska hemskt att säga att jag är inne på min sjunde (!) termin. Får mig att känna mig ännu äldre… Mexikanska studerande är i genomsnitt yngre än oss eftersom de börjar studierna genast efter gymnasiet. På vårt campus finns förutom universitetsstuderande även gymnasieelever, så ibland känns det lite som att vara tillbaka i högstadiet.

I allmänhet är mexikanska studerande mycket flitigare än finska. Det beror delvis på att de betalar mycket (läs mamma och pappa betalar, och kan därför sätta lite press på sina ungar) för sin utbildning och delvis på att man är tvungen att göra saker hela tiden. En stor chock för en som kommer från slappa Finland är att närvaroplikten är så sträng. En kurs som går två gånger i veckan får man vara borta från endast fyra gånger. Dessutom får vi läxor här. Kan ni tänka er så jobbigt! Som tur är mina kurser inte så svåra, så hittills har jag överlevt.

En annan stor skillnad jämfört med Finland är att grupperna är mycket mindre. Här finns inga massföreläsningar med 200 deltagare, utan det rör sig kanske om 10-20 deltagare per kurs. I min historiakurs är vi endast fyra stycken! Fördelen är att det blir mera personlig undervisning, nackdelen att det märks väldigt snabbt om man sover ;). Sättet att lära ut skiljer sig inte så mycket från i Finland och det är helt okej att säga emot läraren om man är av annan åsikt.

Jag märker redan att det är mycket lättare att följa med på lektionerna nu än i början, men att göra anteckningar är fortfarande ganska jobbigt. Med tanke på tenterna är det bättre att anteckna på spanska, eftersom det är lättare att skriva tenten på spanska om man läst på spanska. Det tar dock minst dubbelt så länge som att skriva på svenska och det är mycket svårare att memorera hela meningar att skriva mer. Ofta blir det till att jag börjar på spanska men efter halva meningen har jag glömt hur det hette på spanska så jag fortsätter med svenska. Ibland smyger det in ord på andra språk också så det kan vara rätt kul att läsa till proven :).