Shopping

Äntligen hemma efter en ännu en lång dag. Eftersom jag har lektioner varje dag var denna söndag vigd för shopping (här i Mexiko verkar alla butiker ha söndagsöppet). Lättare sagt än gjort dock, när man inte vet var något finns. Klara (från Tyskland) hade frågat mamman i familjen där hon bor hur man kommer till något varuhus e.d. Svaret var att ruta 14 (här kallas bussarna för ruta, betyder egentligen väg) tar oss ända fram till Sanborn’s (stort varuhus) och Wal-Mart. När vi åkt i närmare en halv timme och inget Walmart hade dykt upp frågade vi som tur busschauffören om bussen verkligen går dit och det visade sig förstås att det gör den inte och att vi dessutom betalat för lite (bussbiljettens pris är nämligen beroende av sträckan). Den vänliga busschauffören berättade dock hur vi skulle ta oss ända fram, efter att vi betalat det som fattas förstås. Vi kom så slutligen fram, men något Sanborn’s hittade vi inte och Wal-Mart var en stor besvikelse. Lite saker och inte alls speciellt billigt. Eller nog billigt jämfört med hemma, men bara för att alla säger att Mexico är så billigt så väntar man ju sig också superbilligt och blir besviken när det inte är halva priset jämfört med hemma.

Vi bestämde oss för att åka till Galerias Cuernavaca istället, ett nytt stort shoppingcenter där det finns det mesta. Taxin tog oss snabbt fram och överlyckliga över att ha funnit ett ställe som påminner om Europa siktade vi genast in oss på det såå mexikanska Starbucks. Gott var det i alla fall och en hel del billigare än hemma. Efter att ha vilat upp oss en stund var det dags att ta itu med Telcel. I fredags köpte jag nämligen ett prepaid-kort för att kunna ringa här i Mexiko, men eftersom det redan gått två dagar utan att det fungerade ville jag förstås veta vad felet var. Efter mycket funderande kom försäljaren fram till att mitt kort var gammalt och att någon annan alltså redan använt det. Jag hade blivit lurad, med andra ord. Typiskt, så går det när man är en blond och lättlurad utlänning. Nåja, inte mycket att göra åt saken, jag köpte ett nytt kort och blev så glad över att jag äntligen kan ringa här utan att betala tre euro i minuten att jag nästan glömde bort att jag blivit lurad. Visserligen sade den vänliga försäljaren att jag kan gå tillbaka till samma affär där jag köpte kortet och kräva pengarna tillbaka. Lättare sagt än gjort dock eftersom jag inte fick något kvitto fast jag begärde ett och inte heller har någon aning om var affären i fråga ligger. Måste fråga tyskarna, kanske de minns. Jag tror dock det är lättare att leva med förlusten, lite över tio euro, än att hitta tillbaka. Det som stör mig mest är att jag blev lurad. Men knappast är det sista gången…

Vi gick runt i affärerna en stund och konstaterade att här är det europeiska priser som gäller. Dyrt med andra ord. Som tur fanns en MEGA på andra sidan vägen. Tredje gången gillt, tänkte vi och hoppades att vi skulle hitta allt vi behövde där. Tyvärr var klockan vid det här laget redan över sju och vi var rätt trötta. Vi kämpade dock tappert och jag lyckades hitta ungefär hälften av sakerna på min lista. Problemet med dessa mega-marketar är att det finns så mycket att det krävs karta och kompass för att hitta rätt och trots det finns inte det man vill ha. Fördelen är att man får dagens motion när man går upp och ner längs gångarna.

Eftersom största delen av bussystemet fortfarande är outforskat (finns inga busskartor, man får reda på enbart genom att fråga och har man tur kommer man rätt tredje gången) bestämde vi oss för att ta taxi. Delat på flera kostar det nästan ingenting. Visa av tidigare erfarenheter frågade vi först vad det kostar att åka tillbaka hem (om man inte frågar på förhand blir man tvungen att betala det de kräver, vilket oftast är alltför mycket om man är utlänning). Svaret fick oss att skratta: chauffören krävde 60 peso! Hutlöst, sade vi, som visste att det inte skall kosta mera än 35-40 peso (2,50 euro, för det priset får man inte ens sätta sig i en taxi i Finland). Han gick dock inte med på mindre än 50, så vi sökte upp en annan taxi, som gav oss det rätta priset, 35 peso. Det lönar sig verkligen att ta reda på vad saker och ting kostar på förhand, annars är det så gott som garanterat att man blir lurad bara för att man är utlänning.

Överlag var dagen lyckad, och nu är det dags att gå och sova eftersom i morgon är den första ”riktiga” dagen. Som tur är det mjukstart för mig, endast en och en halv timme lektion. Kursen handlar om business i Mexiko och förhoppningsvis kommer det att bli intressant.