Det är redan flera dagar sedan vi kom tillbaka från Acapulco, men eftersom skolan satt igång på allvar nu har jag inte riktigt hunnit skriva inlägg i samma takt som tidigare. Nu har jag i alla fall satt in mina bilder på datorn och laddat upp några på bloggen, så den ser inte lika trist ut längre.
Resan till Acapulco tog hela fyra och en halv timme, men eftersom bussen var bra somnade vi ganska snabbt in. Precis som på alla andra ställen i Mexico där det finns luftkonditionering är den på för fullt så det var tur att jag i sista stund kom på att ta en tröja med mig, annars hade jag nog varit en isbit när vi kom fram. Väl framme slog dock hettan emot oss genast när vi steg ur bussen och vi svettades redan efter fem sekunder.
Första projektet var att ta oss till hostellet, som låg ca 10 km utanför Acapulco. Vi bestämde oss för att anlita en taxi och efter att ha fått ett bra pris bestämde vi oss för att hoppa in. Problemet var att i Acapulco är alla taxibilar av modellen VW bubbla (dvs. ännu mindre än de i Cuernavaca) och vi var sex personer + taxichauffören. Nåja, i Mexico är det inget problem, två fram och fyra bak och så iväg. Efter en lång och trång färd kom vi fram till hostellet, som visade sig vara ungefär den standard som man kan vänta sig för 8 euro natten. Tur att det bara var för en natt.


Svettiga som vi var bestämde vi oss för att genast rusa iväg till stranden, som låg ett par hundra meter från hotellet. Tyvärr blev vi avrådda från att simma eftersom strömmarna är så starka, men vi vågade oss på att vada lite i alla fall. Resten av dagen slappade vi på stranden med kokosnötter och hängmattor.

På kvällen tog vi en skumpig buss in till Acapulco. Vi strosade runt i staden men det vad vi såg lämnade inget speciellt gott intryck. Kort och gott är Acapulco en stad för turister. Vi hittade i alla fall till Starbucks och Burger King så kvällen gick inte helt förlorad. När vi skulle tillbaka hade bussarna redan slutat gå för kvällen, så vi klämde återigen in sju personer i en bubbla och genomled den långa vägen tillbaka till Pie de la Cuesta och vårt hostel. Där var det tyvärr så hett att vi inte sov speciellt bra.
Tidig uppstigning blev det trots dålig sömn. Vi hade bestämt oss för att undersöka Pie de la Cuestas enda sevärdhet, lagunen Coyuca. När vi steg ut ur taxin insåg vi dock att vi stigit upp tidigt helt i onödan. Det enda som fanns var en smutsig strand med en massa lösa hundar och lagunen. Den är berömd för att en av Rambo-filmerna spelats in där, men det gjorde inte lagunen mera sevärd. Vi blev erbjudna en dyr båttur med guidning runt lagunen, men efter att ha sett de skrangliga båtarna tackade vi bestämt nej och bestämde oss för att genast åka tillbaka till hostellet.
Efter att ha packat väskorna tog vi bussen in till Acapulco precis i tid för att se ”clavadistas” hoppa ner i havet från den 45 meter höga klippan La Quebrada. Eftersom vi var för snåla för att betala för att se spektaklet på nära håll såg vi inte så hemskt mycket, men det räckte till.

På grund av den otroliga hettan bestämde vi oss för att ta bussen till centrum och tillbringa resten av dagen i ett köpcentrum med luftkonditionering. När dagen var slut satte vi oss återigen i bussen (denna gång ännu kallare) för att styra kosan norrut mot Cuernavaca. När vi kom tillbaka kändes det faktiskt som att vi kommit hem igen, och nog var det skönt att få lägga sig i sin ”egen” säng!
5 kommentarer:
Vilka fina bilder! Det var roligt att äntligen få se nåt från Mexico. Hoppas du inte blir sjuk efter den kyliga bussfärden. Ha det så trevligt i Mexico City.
Siv
finna bilar du fotograferat. ha det bra o Mexico City.
Daniel
Hi Jen,
as you know I am spending the first night here at my new place and of course I cannot sleep :-( And since I am sitting here without anything useful to do, I thought I will just say hello and leave you a message on your blog!
I am happy that I have met you here in Cuernavaca and I'm looking forward to all the nice trips we will do together in the coming months :-)
xxx Klarita
Comestas, Jennifer!
jätte roligt och interessant att läsa och följa med, trots at du är så långt bort. Du verkar ha lätt att anpassa dig - fin inställning.
Hälsningar,
Wulita
Hej Jennifer!
Äntligen kommer jag mig för att skriva några rader, skäms för att inte ha tagit mig tid förrän nu! Men du känner ju mig o mitt förhållande till datorer...
Du verkar ju ha det hur bra som helst där på andra sidan jordklotet, kan nog fortfarande inte riktigt fatta att du faktiskt befinner dig i mexico! Ni verkar ju dessutom ha hunnit se en hel del redan, jag blir nästan lite avundsjuk. Själv börjar jag onekligen känna mig lite nervös inför frankrike, trots att det mesta börjar vara klart nu. Hanna-Lena o jag oroar oss ikapp nu dehär sista veckorna, men det är väl naturligt, om än helt onödigt o energikrävande.. Sköt om dig så hörs vi!
Skicka en kommentar